”Kullen består av en lång bergssträcka med många rätt höga berg och klippor, som komma till sin begynnelse ifrån åsen från Knutstorp, och vid Kullen sträcka sig högst en mil åt väster, där de tvärt gå ut i havet med en hög udde, som är med et djup dält skild ifrån den andra bergsräckan”.

Hågen kallades det högsta berget av Kullen, som ligger rätt norr om Krapparp och är den högsta landkänning för de sjöfarande. Förrän regn skall komma synes kring om Kullen en dimma varav folket säger, att Kullakärringen brygger åt sig.

Fyren eller Lyktan står på den västra höjden av Kullaudden att lysa om nätterna till de sjöfarandes tjänst. Denna uppmurades nu med fast mur, till en hög rundel av 15 alnars höjd, att elden ovanpå måtte desto och längre lysa och inunder bevarades stenkol till lyktan uti stenhuset’.

Carl von Linné och Kullen, 14. Juli 1749

Carl von Linnés resa till Skåne 1749